När det blir logiskt att knuffa människor framför tåg

Sverige. Sommaren 2022. En man knuffas ner på spåret i Hökarängen precis innan ett tåg letar sin in på stationen. Kvinnan bakom mordförsöket förklarar i efterhand gärningen med att han "ju var svart".

För oss som tror på ett samhälle där alla är lika mycket värda oavsett ursprung, religion, kön, ålder, sexualitet eller hudfärg är förklaringen otillräcklig. För de som har köpt den yttersta högerns argument om att vi har för många muslimer och invandrare i det här landet är gärningen nog lättare att förstå. Särskilt för de som förknippar invandring med hudfärg.

Inte för att de skulle erkänna det. Nej då. De förfasas precis lika högt som alla andra över gärningen som utförts av "en psykiskt sjuk person". I det här fallet är hälsotillståndet viktigt för dem att lyfta fram. Allt för att ta blicken från rasismen.

Som om det inte går alldeles utmärkt att vara både psykiskt sjuk och rasist. Som om det inte går alldeles utmärkt att också påverka och radikalisera psykiskt sjuka människor till våldsdåd.

De som inte tycker om att det "görs politiska poänger" vid rasistiska brott tvekar inte själva att göra politiska poänger av våldsdåd utförda av invandrare. Då gäller plötsligt andra regler för intellektuell hederlighet.

Det var därför Sverigedemokraten Richard Jomshof retweetade en bild på den svårt skakade flickan vid överfallet i Skellefteå men teg som muren om mordförsöket på tågstationen i Hökarängen.

Jimmie Åkesson har aldrig sagt att svarta människor ska knuffas framför tåg, men han företräder ett parti vars hela ideologi handlar om att vissa människor inte förtjänar att vara här.

I partiets barndom var hudfärg ett relevant urvalskritierie. Numer pratar man mer om "muslimer", "invandrare från MENA-länder", "ensamkommande", "afghaner", "araber", "somalier" och så vidare.

När Sverigedemokraterna bildades 1984 av människor från BSS-rörelsen var tanken att städa bort opolerade yttre attribut för att göra politiken populär i bredare kretsar. Man insåg att formuleringar liknande denna (från första flygbladet) skulle stöta bort människor:

"Invandringen hotar svenskarna! För varje år blir svenskarna allt färre och invandrarna fler. Om fyra generationer finns inget svenskarnas Sverige. Invandrarna och deras ättlingar har totalt ockuperat Sverige. Men kanske en turk som diktator och en neger som utrikesminister. Folket blir då ett chokladbrunt blandfolk som inte talar svenska utan olika språk huller om buller."

Snacket om hudfärg är svårt att sälja in. Det är därför rasismen numer framförallt handlar om kultur, etnicitet eller religion även om det fortfarande ibland blir som i Hökarängen.

Den yttersta konsekvensen av ett tankesätt som går ut på att vissa människor inte behövs är att människor börjar agera för att göra sig av med de överflödiga.

Ansvaret vilar därför tungt på politiker som hetsar mot minoriteter och driver fram en hatstämning i landet.

Att påpeka det är inte att "plocka politiska poäng" eller ett utslag av "det goda hatet". Det är att stå upp för alla människors lika värde.